Tillbaka till helvetet!
Ny läsare? För att följa historien i kronologisk ordning med början när det började så starta nerifrån med första inlägget och gå upp.
Tillbaka i Motala… Tillbaka till den familj jag lämnat knappa året innan i ett ganska dåligt skick.
Jag kom nu att bo där i drygt 1 år, under det året så gick de första 2-3 månaderna rätt bra, sedan började det gå utför igen, och denna gång gick snabbt.
29 december 1980- februari 1982
Fostermodern var inte i något bra psykiskt skick, hon hade varit på egen terapi och behandling men jag var nog vid detta lag inte den lättaste att ha att göra med.
Efter alla svek och flyttar och med den tidigare vistelsen i Motala och det helvete som varit då färskt i minnet så fanns det inget kvar att bygga förtroende och tillit på åt något håll, det var ju precis som att plocka upp trådarna där vi släppt dem och ingen höll i garnnystandet och hjälpte till att styra något åt rätt håll.
Jag var dessutom på väg in i den fantastiska tonårsperioden vilket ju inte gjorde saker lättare.
Jag revolterade mot det mesta och hade säkerligen ett större behov av struktur och styrning än vad de kunde ge mig, de hade ju redan i mina ögon gjort bort sig och jag valde mer att gå min egen väg. Jag hade ju också fått bekräftat under året som gått att det inte var mig det var fel på och det gav mig lite av styrkan att stå emot och stå upp för mig själv, jag visste ju att om jag inte står på mig så skulle det inte dröja länge innan någon annan stod på mig.
Jag fick börja på en annan skola, inte samma som deras biologiska dotter där gick heller inga av mina tidigare skolkamrater utan fick skapa mig en ny vänkrets, och det gjorde jag.
En del jag umgicks med var de som gick i årskurserna över mig, jag hängde mest ute på kvällarna favorithängen var nere vid busstorget eller på biljardhallen, periodvis var jag inte hemma alls.
Jag rymde när hemsituationen åter blev ohållbar, blev plockad av polis och fältassistenter och tillbakaskickad till familjen, rymde igen Jag snattade och stal pengar hemifrån, hängde på stan och hos kompisar.
Som mest var jag borta från hemmet 3-4 veckor på raken men jag hade aldrig en känsla av att de ens saknade mig. Vad vet jag…
Det fanns alla tillfällen att hamna riktigt snett under denna perioden, Motala är och var även på den tiden en håla som hade sina pundargäng och alkisgäng, det fanns tillgång till det mesta om man hade velat, men jag var aldrig intresserad av alkohol eller droger på det sättet, vilket jag idag är tacksam över. Kanske hade roten till allt ont som varit i mitt liv, min egen mammas drogande och drickande gett mig insikter om dess verkningar och styrkan att säga nej.
Jul & Nyår 1981 tillbringade jag hemma hos en kompis och hennes familj, det var första julen på länge som jag kände riktig genuin värme och gemenskap…
Där hade jag en plats jag var alltid välkommen, och de förstod att jag hade en tuff resa.
De ingav mig hopp och det gick att prata med dem om allt på ett naturligt sätt.
Där hade jag gärna stannat om jag själv fått välja… det kom på tal det tyckte att det skulle fungera för dem då de redan utöver sina egna barn hade en placering hos sig men det var inte genomförbart socialtjänsten och mina trogna följeslagare hade nu fått upp ögonen på att jag faktiskt inte var så mycket hemma som jag borde utan mest gled runt... de hade lite andra planer för min framtid...
Forts följer...
För så är det oftast, att barn i samhällsvård får inte välja, jag var nu 14år, hade hamnat snett och utgjorde nu för första gången mer fara för mig själv än jag någonsin tidigare gjort, jag var på väg att bli en slaggprodukt skapad av samhället, men jag andades alltså fanns jag, eller gjorde jag det?
