Ännu en återvändsgränd...
Ny läsare? För att följa historien i kronologisk ordning med början när det började så starta nerifrån med första inlägget och gå upp.
Forts.
Hösterminen började som sagt med skolbyte, de skolkamrater jag hade hunnit skaffa mig under våren skingrades, jag började på en stor skola i Landsbro. Detta var en skolperiod som jag minns som riktigt rolig, jag fick en del bra vänner som jag också umgicks med en del på fritiden, men det var samtidigt saker som pågick i hemmiljön som jag just då inte hade en aning om.
Fostermodern gillade mig ju inte det var ju redan konstaterat hon hade kontakt med min förra fosterfamilj och hade av dem fått rådet att inte vänta för länge för det hade dom minsann gjort och hade ju fått betala med sin hälsa...
Så bakom min rygg pågår nu ett spel, det är en hel del samarbetsproblem med familjen i Ramkvilla och socialtjänsten i Gbg, fosterföräldrarna ser till att det förhalas på möten och de skjuter upp hembesök i det evinnerliga jag hinner både vara några veckor på kollo under sommaren och även hälsa på i Motala ett par ggr. innan det blir någon uppföljning med socialtjänsten.
Jag berättar under ett av de besöken att jag inte har det så bra hos familjen i Ramkvilla och att dem dessutom troligen har planer på att flytta då de hade varit och tittat på en lägenhet i Växjö. Den informationen såg familjen i Motala till att dela med sig av till socialtjänsten.
Fosterfadern i Ramkvilla bekräftar att det stämmer att de har planer på att flytta, han har sökt jobb i Växjö och kommer troligen få det i mitten av februari -81, och då kommer familjen flytta och då vill dem inte ha kvar mig… men tills dess behöver de ha inkomsten!
De lyckas kohandla med socialtjänsten och blir lovade ersättning för mig till mitten av februari även om flytt därifrån sker tidigare. Och det gjorde det…
Familjen G har under tiden blivit övertalade om att ta tillbaka mig.
”Det hade ju gått så bra vid de ggr jag hade varit där på besök”
I det här läget presenterades inte detta som ett förslag eller som en fråga till mig, mina trogna följslagare från socialbyrån i GBG var vid detta laget ganska förtvivlade över hela situationen och ville för min skull inte börja leta efter ytterligare ett hem... enklaste lösningen tyckte dem var att jag skulle prova Motala igen...
Jag var nu 13 år, och hade nyligen klivit in i tonåren… jag hade tillbringat 10 månader i Småland i en s.k. kvalificerad fosterfamilj, men var nu på väg bokstavligt talat, ur askan in i elden. En reflektion:
Om något inte fungerar och om saker inte är bra, om det enda som finns framåt är hopplöshet kan det då bli bättre av att socialtjänsten backar två steg bakåt?
Kommentarer
Trackback
